"Viktigast är att visa respekt för den döde"

2001-12-03

Detektivjobb. Obduktionstekniker Martin Åhlberg ser sitt arbete som ett detektivjobb, där det gäller att lista ut vad som gått fel. Respekten för den döde och dess anhöriga är det viktigaste för honom.
Vi är livrädda för döden. Vi verkar tro att vi är odödliga.
Och trots att vi försöker vända döden ryggen, fascinerar den oss.
VF har mött dem som inte kan blunda, de som valt döden som arbete.
En begravningsentreprenör, en brandman, två krematorievaktmästare och två obduktionstekniker.
De vet vad som händer sedan, efter döden.
De öppnar döda kroppar. De skruvar, limmar och syr ihop sargade lemmar. De tar hand om de anhöriga i avskedsrummet.
Obduktionsteknikerna har jobbet som få avundas dem.
- Jag stortrivs, säger Martin Åhlberg på patologen på Centralsjukhuset i Karlstad.
Den sterila salen har fyra bäddar i rostfritt stål. På mitten av var och en finns en avloppsbrunn. Verktygen ligger prydligt uppradade på en bänk; en gummiklubba, stämjärn, knivar och olika sorters saxar, en till tarmen, en till hjärnan och så vidare.
Det är inte så konstigt att även sjukhuspersonal på studiebesök får uppsöka soffan i fikarummet för att benen inte bär dem.
- De flesta skulle nog behöva komma hit. Alla är ju rädda för saker de inte känner till. Det här har varit en källarverksamhet, men nu har vårt arbete börjat komma upp i ljuset. Och det är bra, säger obduktionstekniker Martin Åhlberg.
HAN HAMNADE på patologen via jobb som brandman och ambulansförare, där han ofta mötte och tog hand om döda.
- Det är egentligen inte så stor skillnad, men det här är mer intressant. Det är som ett detektivjobb där vi ska ta reda på vad som gått fel, beskriver han.
På patologen i Karlstad arbetar han tillsammans med Johnny Fredriksson. Det är deras jobb att öppna kroppen och lyfta ut och rengöra organen. De gör den första undersökningen av den döde. Därefter kopplas läkaren in för att göra den slutgiltiga undersökningen.
Det finns två salar och tre kylrum där kropparna förvaras.
Och det luktar - ingenting. Efter att förmiddagens obduktioner är klara rengörs salarna i detalj. Lukten under obduktion är svår att beskriva och ibland obehaglig, enligt Martin.
- Men man vänjer sig efter en stund. Det är bara på film de sätter små vita klickar under näsborrarna. Det är värre när lukten blandas med en annan lukt, säger han.
NÄR ALL UNDERSÖKNING är klar syr, limmar eller skruvar de ihop kroppen, tvättar och torkar rent. Med små kosmetiska knep får de den döde att bli så fin som möjligt. Dock inte som i USA, där de döda sminkas så att de liknar dockor.
- Det viktigaste i vårt jobb är att visa respekt för den döde. Ingenting får synas efteråt. Jag har en yrkesstolthet i att göra ett bra jobb för de avlidna och deras anhöriga.
Men alla blir inte lika imponerade av deras yrkesval. Det händer att folk blir knäpptysta när de presenterar sig.
- Det är ju inte många som vill göra det här jobbet. Ibland när folk frågar vad jag jobbar med svarar jag att jag är vaktmästare för att slippa fler frågor, säger Johnny.
Det är i och för sig bara en halvlögn, eftersom det var genom vaktmästarjobbet som han hamnade på patologen.
- Det blir en viss jargong, för att man ska klara av det. Men det är inte så att man är avtrubbad heller. Vi kränker aldrig några gränser och skämtar aldrig om de enskilda döda, säger Johnny.
DET SVÅRASTE I JOBBET är inte själva obduktionerna, då de helt fokuserar på det medicinska i kroppen, utan mötet med de anhöriga i avskedsrummet. Det skiljer sig totalt från de övriga lokalerna, har dämpad belysning, draperade väggar, ett altare och en brits som byts ut mot en barnsäng när det behövs.
- Här kan det utspelas hemska scener. Det svåraste är absolut när det handlar om barn, då relaterar man till sin egen familj, säger Martin.
* Är ni rädda för döden?
- Nej, men man får en annan inställning till livet när man jobbar här, säger Johnny.
- Precis, man vet ju hur skör tråden är. Men det är ingen idé att vara rädd för något man inte kan påverka. Skulle man börja grubbla är det klippt, säger Martin.

MARI STENSTRÖM